Jobbet med att införa CO2-skatten går vidare. Att den grund man en gång i tiden trodde den stod på är skakig, bitvis obefintlig, påverkar inte. Det blir nu allt tydligare att det är CO2-skatten som är målet inte bara medlet. Det som en gång i tiden framstod som argumenten är inte längre i fokus. Att det varje dag kommer fram nya uppgifter om grunddata som manipulerats på ett obegripligt sätt, och att Met Office sagt sig behöva 3 år för att kontrollera dem, det nämns inte. Att de gamla klimamodellerna som förutspådde stora temperaturökningar förutspår högre temperaturer än de vi har idag, det nämns inte. Att den senaste klimatmodellen från AVOID slår fast att om man skall ha större chans än ren slump (50%) att klara ett 2-graders mål, räknat från lilla istiden (1750) så hjälper det inte ens om man tar bort alla CO2-utsläpp direkt, det nämns inte. Att FN tagit tillbaka sin tidigare utlovade utredning om fusket med klimatdata, det nämns inte. Inget av detta påverkar målet som är en CO2-skatt. Sydsvenskans hänger fast vid de gamla budskapen ”skall FN-målet att världens medeltemperatur inte får stiga mer än två grader Celcius nås måste alla stora utsläppsländer lova mer, inte minst Kina”. Frågestunderna på mötet är hårt styrda. Journalister som ställer fel frågor på EU-mötet blir utkastade. Grunden för målet är inte längre stabila, men det saktar inte ens in arbetet för att nå den nya skatten. Lika lite som diskussionen finns om grunden till skatten, lika lite finns det en tydlig grund som visar hur CO2-skatten skulle bidra positivt till miljön.
I bidraget till snabbstarten för klimatinsatserna för tredje världen bidrar Sverige med 8 miljarder kronor. EU bidrar med totalt 7.2 miljarde Euro. Det innebär att varje svensk bidrar med mer än 6 gånger så mycket per person än resten av EU-länderna. Detta riskerar att göra det svårt att åstadkomma viktiga inte CO2 relaterade miljöinsatser för att minska förgiftning, skövling, …
Mats Bengtsson Blog 