I brist på climategate som en förklaring framställs nu demokrati som en katastrof

Läser allt fler svenska artiklar som går ut på att FN måste ersättas, eller en ny världsordning komma fram. För den som vägrar inse när klimatbluffen inte längre går hem är det självklart att hela världens inställning till CO2-skatt är ett problem. För den som tror på klimatbluffen framstår världens ovilja att gå med på en CO2-skatt som obegriplig. För den som inte tror att Climategate hade en betydelse framstår oviljan att på klimattoppmötet teckna ett avtal med CO2-handel som en av hörnstenarna som oförståelig då mötet antog alla andra punkter som tidigare framförts som viktiga. För den som förstår, men av politiska skäl vill ha mer skatt och starkare stat kvarstår behovet att mala på om klimatskräckscenariot, utan att på något sätt erkänna kopplingen mellan den avslöjade klimatbluffen och ointresset för CO2-skatten.

I dag, som alla dagar?, skriver sydsvenskan frustrerat om klimattoppmötet. Denna gång att man på klimattoppmötet inte detaljerade hur 2-graders målet skulle uppnås. Det är samma 2-graders mål som de var med och malde på om som det viktiga (i tron att det målet automatiskt ledde till CO2-handel).  I själva verket antog klimattoppmötet alla punkter som det skandades om i sydsvenskan, utom just det viktiga undantaget CO2-skatt. Reinfeldt berättade efter mötet att inte ett enda land ville se högre utsläppsmål:

Det har inte kommit en enda förfrågan. Många har begärt mer pengar men ingen har uttryckt önskemål om skarpare utsläppsmål.

För många kom detta som en räddning i sista stund. För många var detta med att CO2-handeln inte pressades igenom ett fantastiskt resultat, åstadkommet kanske tack vare climategate, men i alla händelser åstadkommet av ett antal länders mycket starka övertygelse att CO2-skatt skulle vara av ondo. Understött av FNs egen rapport AVOID, som konstaterade att inte ens ett totalt CO2 stopp i morgon skulle göra det troligt att vi inte såg 2 graders temperaturhöjning (räknat från lilla istiden år 1750). Hellre än att fundera på varför CO2-skatt inte längre är lika självklar utanför Sverige som det var innan Climategate (som sydsvenskan knappt uppmärksamat) så funderar sydsvenskan på hur FN skall kunna ersättas med något annat som kan anta ett mål på en CO2-skatt. Ett par förslag har kommit fram från olika håll, lika cyniska och meningslösa som CO2-skatten. Man skulle kunna ta betalt per utandning, eller per barn, eller per timme solsken.

Under tiden, i världen utanför sydsvenskan, har även de stora ”main stream media” börjat andas tankar om att klimatet har ändrats förr. Med en viss humor får man konstatera att det annars är nätt och jämnt att vi i sydsvenskan just nu får veta att vi har mycket snö och svårframkomliga vägar. Detta nämns först i en liten artikel på sidan 17 i sydsvenskan. Hade det varit ovanligt varmt hade det nog funnits på förstasidan…

En summering av vad Climategate handlar om

Vad Climategate handlar om beror lite grand på vilken inställning man har. För många handlar Climategate om hur klimatbluffen, byggd på förvanskade data och politiskt beställda resultat, och styrda låtsasgranskningar av vetenskapliga dokument, har avslöjats genom att inre intriger kring byggandet av IPCCs rapporter har avslöjats, och delar av data och kod som används för att manipulera resultaten har gjorts synliga. För FN handlar Climategate om att undersöka vem som spred alla dessa uppgifter om förvanskningarna. Det är inte så underligt då den som tagit detta beslut i FN själv är under utredning för enorma ekonomiska vinster från klimatbluffen. Climategate handlar om hur forskare under politisk press tvingas bortse från fakta för att redovisa önskade resultat:

I know there is pressure to present a nice tidy story as regards ‘apparent unprecedented warming in a thousand years or more in the proxy data’ but in reality the situation is not quite so simple. … I believe that the recent warmth was probably matched about 1,000 years ago.
I grunden är det viktigt att skilja på vetenskap och på politik. IPCC är ett politiskt tillsatt organ, med uppgift att ge politikerna ett underlag för att kunna säga att vi behöver en CO2-skatt, då en sådan för med sig enorma eknomiska transaktioner. De ursprungliga rapporterna från IPCC visade på att det fanns många sätt att se på temperaturökningen, varvid IPCC fick i uppgift att gå tillbaka och göra skräckscenariot tydligt. Rapporter som IPCC använder bygger på data som inte görs tillgängliga för andra än de personer som är villiga att beskriva klimatskräckscenariot. De modeller som beskriver klimathotet bygger på kod och data som bara görs tillgängliga för de som är villiga att beskriva klimatskräckscenariot. I sin renaste form handlar Climategate om att om något skall redovisas som vetenskapligt skall det vara repeterbart via oberoende analyser, det vill säga även de som inte vill stå bakom klimatskräckscenariot skall ha tillgång til grunddatat som dessa rapporter bygger på, inte bara de data som förvanskats av de olika politiska underorganen till IPCC.
Climategate och de 30 års turer kring klimatbluffen som framgår från Climategate

Wikipedia är fantastiskt men inte ens den kan stå emot systematisk klimatförvanskning

Wikipedia används av allt fler människor. Den har länge varit en av de stora källorna till objektivt samlad information. Ibland fallerar denna objektivitet dock. Speciellt i samband med klimatbluffen har det påvisats hur systematisk förvanskning görs av Wikipedias artiklar enligt känd massmediemodell (ta bort sådant du inte vill folk skall läsa, låt bara de skriva som har ett budskap som passar dig) till slut ger en helt annan bild än den hade gjort om wikipedia fått fungera genom opartisk redovisning av båda sidor av saken genom massorna som det är tänkt. Så mycket mediakontroll är inte lätt, det kräver en stor mängd energi, och mycket övervakning och bearbetning, annars tar massornas information till slut över.

William Connolley har fått epitetet ”Wikipedias green doctor” efter att ha påståtts modifierat 5428 artiklar i Wikipedia så att de följer ett klimatskräckscenario och så att alla spår av andra åsikter försvunnit (bland annat genom att helt ta bort 500 artiklar). Exempel på saker som i Wikipedia ser annorlunda ut nu än för några år sedan är lilla istiden som vi precis lämnat bakom oss, och den varma perioden under medeltiden (mailen från Climategate visar att information om dessa måste bort eftersom det med dessa kvar inte går att säga att den värme vi har nu är högre än förr och inte heller att vi inte tidigare sett en liknande temperaturstegring).

Läs mer

Den av Met Office utlovade släppningen av temperaturdata är tyvärr bara ännu en rökridå

I skuggan av climategate lovade Met Office att släppa de hemliga grunddata så att temperaturökningarna skulle kunna studeras av andra än välbetalda skräckscenarioföresåpråkare. Tyvärr visar det sig nu att detta löfte ersatts med att Met Office har istället bara släppt de i Climategate så kritiserade redan justerade temperaturdata, inte de grunddata som kommer från mätningarna. Det visar sig dessutom att den kod de släppt inte troligen är den verkliga koden för landindexet CRUTEM3 (det saknas data för 1885 men i indexet finns inga gap 1885), och det är dessutom inte den kod som används för att framställa HADCRUT index, som är det index som används för temperaturjämförelser i de stora klimatmodellerna.

Det är trots detta ett litet steg framåt, då före Climategate vägrade Met Office att släppa ifrån sig även dessa modifierade data, så även om det enda som finns tillgångligt nu är en delmängd av de kritiserade modifierade temperaturdata, så kan förmodligen fler vetenskapsmän, i likhet med de i Australien  och Ryssland, hitta fler ställen där det medvetet gjorts temperaturjusteringar som är orimliga, så att till slut grunddata släpps och sanningen om temperaturförändringen kan diskuteras baserat på fakta.

Nedan visas ett diagram som förklarar hur de modifierade data som nu släppts (och som bara är en delmängd av de modifierade data som används i klimatmodellerna), hänger ihop med de grunddata som behövs för att kunna kontrollera alla de förfalskningar som kommit fram i samband med Climategate, samt det index, HADCRUT, som används för klimatmodellerna.

Bild som visar det släppta temperaturjusterade datat relaterat till det önskade grunddatat och HADCRUT index

Sydsvenskan lär inte ha någon artikel om FNs klimatpanels ordförandes eventuella jäv

Rajendra Pachauri, ordförande för FNs klimatpanel, misstänks ha enorma personliga intressen av CO2-handel. Sådana saker tiger Sydsvenska dagbladet helst ihjäl, i likhet med många andra där målet överskuggar intresset att informera. Information som hade varit högintressant om det inte hade handlat om fel person kommer inte fram i tidningarna. De som har tillgång till annat än de ensidigt vinklade papperstidningarna har tidigare fått läsa många häpnadsväckande inslag om hur FN har hanterat (misshanterat) både processer och information. Man har också fått följa hur FN ignorerat Climategate, till att FN beslutat att undersöka Climategate, till att FN har belsutat att dra tillbaka sin undersökning av Climategate.

Nu har Christopher Booker and Richard North på Telegraph presenterat en artikel om Pachauris personliga vinster av att IPCC lyckas hålla CO2-skatten om ryggen. Pachauri har ett företag genom vilket hans inkomster går. Det företaget lämnar inga offentliga redovisningar om vare sig detaljer i sin ekonomi, eller utbetalningar till Pachauri. En av de mäktiga i världen, ordförande för en enhet som redovisar vinklad och förvanskad information som leder till att hålla CO2-handeln vid liv, tjänar enorma personliga pengar på CO2-handeln, som telegraph uttrycker det:

No one in the world exercised more influence on the events leading up to the Copenhagen conference on global warming than Dr Rajendra Pachauri, chairman of the UN’s Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) and mastermind of its latest report in 2007

Hur rimligt är det att världens mest inflytelserika representant för klimatskräckscenariot kan tillåtas ha enorma personliga ekonomiska och företagsmässiga vinster och beroenden av att klimatskräckscenariot hålls vid liv?

Läs mer

Har skräckpropagandamonstret fått ett eget liv och nya egna syften?

Med skräck, men även fascination, ser jag hur ohämmat propagandamaskineriet kör vidare. Skräckscenariomaskineriet har visat hur man får ut ett budskap. Man blåser upp saker till orimliga propotioner, och ignorerar alla fakta och alla diskussioner och allting som inte hjälper till att blåsa upp sckräckscenariot. Skräckscenarior säljer, både budskap men även prenumerationer. Är skräckscenariot tillräckligt stort syns inte dess smala fundament (dess veka del) under dess enorma kropp. Var finns de media som belyser båda sidorna av saken? Var finns en sammanställning god nog för att hjälpa en bilda sig en uppfattning? Svaret finns inte bland TV-stationerna och inte bland papperstidningsprenumerationerna, dessa driver egna långsiktiga mål. Svaret finns på webben, möjligen också bland lösnummertidningarna. Hur hittar man rätt i denna sörja av propaganda, ens om man letar på webben? Det finns nog inget bra svar, inget tryggt svar, till och med 5428 artiklar i Wikipedia har modifierats av en nu avsatt administrator. Det finns inget bra svar mer än att genom att lägga mycket tid, och att inse att man tittar på världen till stor del genom en propagandamaskins konstgjorda ögon. En propagandmaskin som likt politiken insett att nyckeln till propagandaframgång ligger i att lyckas bli den som definierar och beskriver problemet. Och att hetsa folk till att tro på dess enorma vidd.

Sydsvenskan lyckas som vanligt formulera det som först liknar en stollighet, men som när man läser det med propagandamonstret i minnet blir en starkt träffande förklaring:

”Många kommer att känna sig åsidosatta, men i en sådan mindre krets av centrala aktörer är utsikterna att enas större”

Läs mer

Klimattoppmötet slutade med ett klimatavtal

Hur många länder som till slut stödjer klimatavtalet är fortfarande oklart, och därmed är det oklart om det blir ett FN avtal eller inte. Men de stora länderna är redan med i avtalet, EU likaså. Alla viktiga faktorer som var med i starten av klimatavtalsdisussionerna är med. Startbidragen är med, och på den nivå som tidigare önskats. En fond för klimatåtgärder är med, och på den nivå som tidigare önskats. Utsläppsmålen för CO2 är helt och hållet borta. I de länder där Climategate har debatterats öppet är detta ett stort plus. I de länder där ”main stream media” har undvikit att informera om Clmiategate och att den vetenskapliga grunden för CO2-mål helt raserats, leder detta till missnöje och oförståelse. På samma sätt som main stream medier typ sydsvenskan under veckorna för mötet inte ville informera om att Climategate lett till att underlaget för en CO2-skatt var borta, kan de nu inte se klimatavtalet som något positivt då de i så fall måste förklara hur det kan komma sig att CO2-utsläppsnivåer inte finns med i avtalet.

Som jag tidigare skrev om hur FNs skräckpropaganda började användas som krav på annat än CO2-skatt: ”det är som att bita sig i svansen och sedan få kramp i munnen”. Som en kompromiss finns 2-graders målet fortfarande kvar. Den får ses som uttalandet av en ambition att inte människans utsläpp skall påverka temperaturen snarare än ett krav på att nå dit med CO2 handel, och krav på aktiviteter för att uppnå det.

Den största händelsen under mötet är den slutliga strykningen av CO2-målen. Resten av avtalet är de mål som lades fram som de viktiga inför mötet. Mål för CO2-utsläppen fanns med fortfarande sent in på natten, då flyttade till en punkt långt in i framtiden (2050) och därmed med en möjlighet att diskuteras baserat på verkliga grunder innan de skulle bli verklighet. Men hade de stått i avtalet hade de också fortfarande utgjort en mycket starkare grund för en CO2-skatt. Som det nu är riskerar vi fortfarande en hög CO2-skatt, men det kommer att gå åt mycket mer politisk energi för att göra den så stor som den blivit om den hade funnits upptagen i klimatavtalet. Som det är nu kommer andra faktorer kring miljöförstöringen också kunna komma i rampljuset, förgiftning, skövling, …

Det kommer förhoppningsvis att följa en debatt om CO2, och hur det kommer sig det kravet inte finns med, som kommer att leda till att IPCC och CRU blir tvungna att redovisa fakta istället för skräckpropaganda.

Ett klimatavtal är nu troligt, men Sydsvenskan fortsätter skräckscenariopropagandan

Sydsvenskan redovisar idag i ledaren skräckscenariot att ett klimtavtal inte blir av (hittade ingen länk). Det mesta från andra källor tyder på att det blir ett klimatavtal, men dock modifierat så att CO2-utsläppen inte läggs på den nivå som FNs skräckscenario rekommenderade (då deras egen rapport erkände att det troligen inte hjälpte vilket u-ländernan tog fasta på).

Enligt sydsvenskan är det som mer än något annat tycks ha hindrat ett klimatavtal motsättningarna mellan i- och u-länder. Sydsvenskan lägger till att saken är nog mer komplicerad än så, men fortsätter då med förklaringar av typen Sudans ombud har lagt hinder i vägen och att G77 gruppen innehållerländer som ”av olika skäl har anledning att så gott det går undvika ett långtgående nytt klimatavtal”. Jaha?

Vad är det vi ser här? Lite grand kan påstås bero på att tidningen gått i tryck innan all information fanns tillgänglig. Det är inte en tillräcklig förklaring, för sanningen är att det finns mycket information som funnits tillgänglig och som sydsvenksan inte tryckt på, och positiv information som tidningen redovisar i annan del av samma tidning utan att ta fasta på vad det innebär. Först och främst ser vi en tidning bland många som fortsatt avstår från att ge läsarna en rimlig insikt i hur fult spelet har varit bakom kulisserna. Och som när den inte längre kan hänge sig lika dedikerat åt den ogrundade skräckscenariopropagandan byter till ett annat skräckscenario, det om ett inte uppnått klimatavtal (och därmed hävdande att det klimatavtal som hade kommit till om inte bluffen avslöjats i tid är det enda som kan rädda oss).

Men sydsvenskan skriver också i samma tidning att USA har lovat att skjuta till 70 miljarder kronor för snabbstartsbistånd, och 700 miljarder i en klimatfond, vilket är den nivå som FN önskade. Kina har lovat att tillåta en viss insyn i hur de sköter sina utsläpp, vilket är USAs villkor för att skjuta till pengarna. Avtal rörande regnskog och andra verkliga miljöproblem har kommit en bit på väg och har rapporterats i andra media än sydsvenskan. Så ut från klimattoppmötet kommer väldigt troligt att komma ett klimatavtal, det kommer troligen (förhoppningsvis) inte att sträcka sig till FNs önskade nivåer av CO2-utsläpp, men resten (det som var hopp snarare än hot) ser ut att komma på plats, och ovanpå det ett bindande avtal i form av fortsättningen av Kyoto, framdrivet av u-länderna baserat på att läsa baksidan av FNs egen skräckpropaganda.

Sydsvenskan har valt att inte redovisa de förändrade förutsättningarna efter att skräckmodellerna visat sig inte hålla, heller inte att FNs egen rapport från AVOID har sagt att ett totalt utsläppsstopp från i morgon inte skulle åstadkomma det som skräckscnerioförespråkarna ville driva. För att vara konsekventa redovisar Sydsvenskan nu det som ser ut att kunna bli det klimatavtal som önskades med undantag för nivån på CO2 (som helt saknade grund) som ett nytt skräckscenario.

Nu senast är det Ryssland, IEA, som redovisar att CRU förfalskat resultaten genom att anväda modifierade data och redovisar en klimatförändring som inte finns i den grad den redovisas. Det är mycket troligt att i det tysta kommer både CRU och IPCC att se en helt annan tillvaro så snart fokus minskat efter klimattoppmötet, bilden av vad som hänt går (förhoppningsvis) inte att undertrycka längre, och både datra och modeller kanske kommer att kunna diskuteras av andra än den politiska IPCC klicken i framtiden.

Vad krävs för att lyckas tro på klimatskräckscenariot?

Jag tänker inte på vad som krävs för att kunna tro på att temperaturen nu är högre än under lilla istiden (eller industrialiseringen som en del föredrar att definiera tidpunkten), eller för att tro på att någon del av den höjningen kan ha bidragits till av människan, eller för att tro på att en del av människans bidrag till temperaturökningen kan ha kommit från koldioxid. Ett bevis som motsäger ovanstående lär ingen ha. Det jag tänker på är vad som krävs för att tro på att temperaturökningen vi ser nu har skapats av människan, och att en CO2-skatt kan hejda den, eller ens att vi skall använda större delen av våra resurser för att bekämpa CO2-utsläpp hellre än att prioritera andra delar av miljöförstöringen.

För att tro på det fulla skräckscenariot måste man ju rimligen tro på de vetenskapsmän som rapporterar hur mycket temperaturen har ökat. Men måste man inte då också tro på att temperaturen är högre än vad den någonsin varit innan, eller åtminstone högre än vad den varit de senaste 2000 åren? För tror man på att temperaturen varit så här hög före människan, hur kan man då vara säker på att denna gången är höjningen skapad på annat sätt än alla de föregående höjningarna när människan inte fanns eller inte var industrialiserad? Eftersom samma vetenskapsmän som beskriver skräckscenariot är med i rapporter som visar att temperaturen varit så hör hög förut, att vi till och med befinner oss under de senaste 2000 årens genomsnitt, måste man väl välja att inte tro på deras data i de fallen, samtidigt som man tror på deras data i andra fall?

På samma sätt, för att tro på att det är människans CO2-utsläpp som åstadkommit temperaturökningen, måste man då inte tro på att temperaturen på jorden inte tidigare har ökat lika mycket och lika snabbt förut, utan att CO2-halten först har ökat? Och återigen, innebär inte det att man måste välja att inte tro på vetenskapmännen när de för fram att CO2-halten brukar öka efter temperaturhöjningarna, och inte före, och att eftersläpningen kan röra sig om upp till hundratals år?

Det som får mig att fundera är att jag ser att sydsvenskan nu inte bara väljer att inte tro på de vetenskapsmän som hävdar att temperaturökningar liknande dagens har förekommit många gånger förr på jorden utan människans påverkan, utan även väljer att inte längre tro på FNs egna vetenskapsmäns rapporter. I sydsvenskan kan man idag läsa att:

 i spelet om klimatet stöder Kina inte det sudanesiska kravet att ribban för hur mycket jordens medeltemperatur får stiga sänks från 2 till 1,5 grader, eftersom det skulle tvinga kineserna att minska sina utsläpp snabbare

För att tro på ovanstående måste man tro på att en temperaturökning på bara 1.5 grader kan åstadkommas med ett klimatavtal. inte tro på FNs rapport som säger:

If we want a 90% chance of staying below 2°C, AVOID results show that we will need negative emissions and/or some geo-engineering intervention.

Det vill säga Met Office, AVOID, säger inte bara att det är inte troligt vi lyckas stoppa vid en 2 graders temperaturhöjning, de säger också att 2 grader kan inte garanteras ens om alla utsläpp upphör omedelbart. Ett skäl att det inte kan garanteras är att vi ännu inte har några klimatmodeller som lyckas förklara de temperatusvängningar vi sett förr, långt mindre säkert kan förutspå de som kan tänkas komma. Just nu är temperaturen inte högre än den i genomsnitt varit under de senaste 2000 åren, Hur skall vetenskapen kunna garantera att vi kan få ner den med stoppade CO2-utsläpp när den gått upp till dessa nivåer förr utan dessa CO2-utsläpp?

Utvecklingsländerna försöker få de rika länderna att sikta på 1.5 graders temperaturhöjning

BBC rapporterar om stor upprördhet och vrede på klimattoppmötet efter att FNs generalsekreterare sagt att fokuset skall ligga på att klara 2-graders målet. Utvecklingsländernas delegater har tagit fasta på att om de följer det rekommenderade målet bedömmer vetenskapsmännen att det bara är 50-50 chans att lyckas hålla klimatförändringen inom 2-graders målet. Delegaterna från utvecklingsländerna tror sig redan ha 100 röster, och majoritet nog för att pressa fram förslaget att begränsa temperaturökningen till bara 1.5 grader.

Met Office klargör att deras beräkningar innebär att nästan 1.5 grader redan är intecknade. FNs generalsekreterare framhåller att 2 grader är ett mycket mer realisitiskt mål. Detta är en intressant utveckling, det är fantastiskt nära att bita sig själv i svansen och sedan få kramp i munnen. Met Office eget uttalande, släppt för COP15 conferensen, säger nämligen att chansen att klara ett 2 graders mål genom att stoppa CO2 utsläpp inte är stor (ett omedelbart stopp av absolut all CO2-utsläpp räcker inte):

If we want a 90% chance of staying below 2°C, AVOID results show that we will need negative emissions and/or some geo-engineering intervention.

 Skräckscenariopresentationerna har gått hem. Men de har fångat så stor uppmärksamhet att de nu används av utvecklingsländerna för att ställa krav på EU på något mer än bara en CO2-skatt. Enligt sydsvenskan är det troligt att utvecklingsländerna lyckas tvinga EU-länderna att förlänga Kyotoavtalet. Detta är positivt, men temperaturfrågan är också intressant, vad är den politiska lösningen? Skall man komma fram till att det trots allt finns en redan synlig avtagande temperatureffekt visad under 2000-2009 (svårt till och med för politiker)? Eller göra ett avtal nu som följs upp om 3 år, när Met Office är klara med den annonserade omkalkyleringen av grunddata så man klarar målet (genom att värmeffekterna från homogenisering av data ersätts med bara de temperaturändringar som beror på verklig temperaturökning, eller rent av lägga märke till att temperaturökningen bland mätstationer på landet är lägre än den bland mätstationer i större städer)? Eller skall man flytta målet för temperaturökningen från lilla istidens slut till en liten bit in på 1900-talet med motiveringen att det är först då data fick en god precision (svårt, man måste då gå ända till 1920, se diagrammet nedan)? Eller rent av gå på 1.5 grader nu, få en extra hög CO2-skatt, men en klausul om långsam sänkning och kommande framtida uppföljning?

Sydsvenskan som springer politikernas ärenden skriver idag (oväntat??) att ”0.7 grader av temperaturökningen är redan förbrukade”. Detta stämmer inte med vare sig Met Office uttalanden från igår, AVOID rapporten som släpptes speciellt för COP15, eller WMOs rapport som släpptes speciellt för COP15. Troligen innebär det att Sydsvenskan har förhandstips på hur frågan skall lösas, det kommer att handla om att tolka om de uppgifter man redan släppt, och vi kan troligen se fram emot en ny politiskt beställd rapport från FN i dagarna som utgår från en annan tidpunkt (jag noterar att istället för 1900-talets början som hittills använts av politikerna, eller 1750 som använts av AVOID, kan man baserat på Met Office rapport enas om att använda 1870 för att få maximalt utrymme (0.65 grader intecknade före 2009), eller 1880 som inte ger fullt så maximalt utrymme (0.7 grader intecknade före 2009, samma siffra som sydsvenskan nämner). Då bortser man helt från att man sagt att ökningstakten redan är 0.18 grader per decennium och att ett omedelbart utsläpps-stopp inte får någon omedelbar effekt, så man blir förmodligen tvungna att åtminstone antyda att trendökningen under 2000-talet var betydligt lägre än tidigare årtionden (närmast obefintlig).

medeltemparturavvikelser från 1961-1990 från Met Office

Och sedan en kommentar som fick mig att småle:

Hela klimattoppmötet bygger på uppskattningar och uträkningar presenterade av samma organisation som ger över 40000 människor tillträde till lokaler som maximalt får ta in 15000.