Mats Bengtsson Blog

BBC rapporterar om stor upprördhet och vrede på klimattoppmötet efter att FNs generalsekreterare sagt att fokuset skall ligga på att klara 2-graders målet. Utvecklingsländernas delegater har tagit fasta på att om de följer det rekommenderade målet bedömmer vetenskapsmännen att det bara är 50-50 chans att lyckas hålla klimatförändringen inom 2-graders målet. Delegaterna från utvecklingsländerna tror sig redan ha 100 röster, och majoritet nog för att pressa fram förslaget att begränsa temperaturökningen till bara 1.5 grader.

Met Office klargör att deras beräkningar innebär att nästan 1.5 grader redan är intecknade. FNs generalsekreterare framhåller att 2 grader är ett mycket mer realisitiskt mål. Detta är en intressant utveckling, det är fantastiskt nära att bita sig själv i svansen och sedan få kramp i munnen. Met Office eget uttalande, släppt för COP15 conferensen, säger nämligen att chansen att klara ett 2 graders mål genom att stoppa CO2 utsläpp inte är stor (ett omedelbart stopp av absolut all CO2-utsläpp räcker inte):

If we want a 90% chance of staying below 2°C, AVOID results show that we will need negative emissions and/or some geo-engineering intervention.

 Skräckscenariopresentationerna har gått hem. Men de har fångat så stor uppmärksamhet att de nu används av utvecklingsländerna för att ställa krav på EU på något mer än bara en CO2-skatt. Enligt sydsvenskan är det troligt att utvecklingsländerna lyckas tvinga EU-länderna att förlänga Kyotoavtalet. Detta är positivt, men temperaturfrågan är också intressant, vad är den politiska lösningen? Skall man komma fram till att det trots allt finns en redan synlig avtagande temperatureffekt visad under 2000-2009 (svårt till och med för politiker)? Eller göra ett avtal nu som följs upp om 3 år, när Met Office är klara med den annonserade omkalkyleringen av grunddata så man klarar målet (genom att värmeffekterna från homogenisering av data ersätts med bara de temperaturändringar som beror på verklig temperaturökning, eller rent av lägga märke till att temperaturökningen bland mätstationer på landet är lägre än den bland mätstationer i större städer)? Eller skall man flytta målet för temperaturökningen från lilla istidens slut till en liten bit in på 1900-talet med motiveringen att det är först då data fick en god precision (svårt, man måste då gå ända till 1920, se diagrammet nedan)? Eller rent av gå på 1.5 grader nu, få en extra hög CO2-skatt, men en klausul om långsam sänkning och kommande framtida uppföljning?

Sydsvenskan som springer politikernas ärenden skriver idag (oväntat??) att ”0.7 grader av temperaturökningen är redan förbrukade”. Detta stämmer inte med vare sig Met Office uttalanden från igår, AVOID rapporten som släpptes speciellt för COP15, eller WMOs rapport som släpptes speciellt för COP15. Troligen innebär det att Sydsvenskan har förhandstips på hur frågan skall lösas, det kommer att handla om att tolka om de uppgifter man redan släppt, och vi kan troligen se fram emot en ny politiskt beställd rapport från FN i dagarna som utgår från en annan tidpunkt (jag noterar att istället för 1900-talets början som hittills använts av politikerna, eller 1750 som använts av AVOID, kan man baserat på Met Office rapport enas om att använda 1870 för att få maximalt utrymme (0.65 grader intecknade före 2009), eller 1880 som inte ger fullt så maximalt utrymme (0.7 grader intecknade före 2009, samma siffra som sydsvenskan nämner). Då bortser man helt från att man sagt att ökningstakten redan är 0.18 grader per decennium och att ett omedelbart utsläpps-stopp inte får någon omedelbar effekt, så man blir förmodligen tvungna att åtminstone antyda att trendökningen under 2000-talet var betydligt lägre än tidigare årtionden (närmast obefintlig).

Och sedan en kommentar som fick mig att småle:

Hela klimattoppmötet bygger på uppskattningar och uträkningar presenterade av samma organisation som ger över 40000 människor tillträde till lokaler som maximalt får ta in 15000.