WMOs senast släppta utredning visar inte längre en klimatmodell som förutspår de 3.5-6 graders temperaturökning som tidigare angetts som skälet för CO2-handel. FNs ordförande för klimatpanelen IPCC tar tillbaka den tidigare utlovade undersökningen om Climategate och betonar nu att det inte är en undersökning och att det enda han är intresserad av är att ta reda på vem som orsakade läckan. Diskussionen om klimatdebatten som man hittar i tidningarna handlar nu om målet för CO2-handeln skall vara 20 eller 30 procent nedskärning av utsläppen, men en diskussion om hur utsläppen på riktigt skall minskas av CO2 handeln, eller vad de har för effekt på klimatet framgår inte längre. De som en gång i tiden kallades klimatskeptiker hittar hur många exempel på fel som helst i de tidigare så väl skyddade klimatskräckscenariorna och underbygger det med reda siffror. Det påverkar klimattoppmötet i Köpenhamn (nu skämtsamt refererat till som Carbonhagen), men största påverkan verkar vara att man diskuterar CO2 handeln utan att längre relatera till vilken modell som ligger bakom skälet till CO2-handeln.
Vi behöver en bättre miljö. Vi måste förorena och förgifta mindre. Vi måste skövla mindre. Att minska CO2 utsläppen är troligen bra. Men att den mängd pengar man diskuterar kring CO2-handeln skulle vara den bästa investering vi kan göra, eller att fokuset skall ligga så hårt på just CO2, eller att CO2 handeln är bästa sättet att dämpa CO2 utsläppen, det redovisas det inga belägg för. Satsar man på CO2 skatten på den nivå som nu diskuteras lär det vara svårt få råd till några andra rejäla miljöinsatser.
Mats Bengtsson Blog 