Att vi har ett miljöproblem som behöver åtgärdas verkar alla kunna enas om. Att ett beslut som leder till CO2 handel är rätt väg är betydligt mer debatterat, även om det finns en enorm massa pengar att tjäna i en sådan karusell. Att människan har del i uppvärmningen verkar troligt, men att delen är så stor att man kan avtala om en högsta temperatur? Vetenskapsmännen debatterar hur rätt de framlagda modellerna är efter de nya framkomna uppgifterna om dolda sanningar, men vem är ansvarig för att ta rätt beslut, och förväntas dessa ansvariga tänka efter, eller springa vidare som om climategate inte inträffat?
Klimatmötet som hålls i Köpenhamn skapar så mycket extra utsläpp när alla deltagarna flyger in och är där, att danska regeringen köper CO2 kvoter i Bangladesh för ett just nu okänt antal miljoner kronor. Är detta vägen framåt? Är detta bästa sättet att använda pengarna?
Vetenskapsmän har gjort ett antal skräckmodeller över klimathotet, och de modellerna är just nu kraftigt ifrågasatta. Inte bara är modellerna ifrågasatta, utan även metoderna bakom framtagningen av modellerna, och det blir nu allt tydligare att den kritiken är befogad på ett stort antal punkter. UN skall gå igenom materialet för att se om de inblandade i CRU härvan har fått världen att tro på ogiltiga klimatmodeller. Pennsylvania university skall granska om Manns rapporter som släppts trots kritik mot att de inte är gjorda på rätt sätt skall anses användbara. Det finns vetenskapliga studier som visar att temperaturen var högre på medeltiden, och innan dess. Denna typ av uppgifter finns till och med i nyligen släppt vetenskapligt material där Mann själv varit med i arbetet.
Med så mycket uppgifter som framkommer (dock inte så mycket i våra stora svenska tidningar), är det självklart att våra ledande politiker funderar på vad som är rätt väg.
Eller är det självklart att de funderar, och vad händer om de gör det? I danmark har Thor Pedersen sagt nedanstående:
»det er en meget farlig påstand« udelukkende at forbinde klimaforandringer med menneskers CO2-udslip.
Hans tveksamhet till om frågan är stor nog för att man skall tänka efter har lett till att olika politiker uttalar sig om hans olämplighet. Detta bland annat eftersom han är en av inledningstalarna, och åsikten som kommer fram är att han därför inte får ha någon som helst tvivel på vad som är målet med mötet. Men hur skall politikerna ta rätt beslut om de måste blunda för alla fakta som kan leda till något annat än CO2 handel?
I Sverige har vår svenska miljöminister en annan vinkling, och betonar att det gäller att öka trycket på världens ledare, så att de ställer upp på de utsläppsminskningar som är nödvändiga. De bud som just nu ligger på bordet är för låga. I texten kan man läsa kraven, samt att enda skälet till att det inte redan gått sämre med temperaturen är för att havens enorma mängder vatten gör att uppvärmningen tar tid. Men var kommer all denna säkerhet ifrån? Är dessa krav på ledarna baserade på säkra studier och samband, eller kommer de från politisk nödvändighet? Det måste vara svårt att ta rätt beslut om man riskerar jobbet genom att tänka efter…
Mats Bengtsson Blog 